Zara Larsson lyfter Way Out West – popshow med närvaro och publikkontakt

Det tar inte lång tid innan Zara Larsson har fått med sig publiken på Way Out West.

Tillsammans med sina dansare kliver hon ut på scenen och öppnar med ”Midnight Sun”. Redan från början söker hon kontakten med människorna framför sig. När publiken får sjunga med nöjer hon sig inte riktigt med volymen utan ber om lite mer.

Och Slottsskogen svarar.

Det blir något av kvällens röda tråd.

En show där det hela tiden händer något

Efter ”Midnight Sun” kommer ”Can’t Tame Her” och ”She Did It Again”, och tempot är högt från start. Dansarna är en central del av det visuella uttrycket, skärmarna används flitigt och mellan låtarna dyker det upp små teatrala inslag.

Bland annat utspelar sig en sketch kring en bilkrock. Det är lekfullt och lite överdrivet, men passar bra in i den stora popproduktio.

När ”Hot & Sexy” kommer blir publiken ännu mer involverad. Zara tar en bild tillsammans med publiken och frågar vilka som själva känner sig ”sexy”.

Upp med händerna.

Det behövs inte mycket övertalning.

Under en av låtarna visas dessutom texten på skärmarna för att hjälpa allsången på traven.

Och publiken sjunger.

Den rosa cowboyhatten

En av de stunder som sticker ut kommer när en tjej i rosa cowboyhatt får komma upp på scenen tillsammans med Zara.

Några ögonblick tidigare står hon i publiken och plötsligt befinner hon sig mitt i showen. För oss andra är det några minuter av konserten. För henne lär det vara ett minne som sitter kvar betydligt längre.

Det passar också bra in i en kväll där Zara hela tiden söker kontakt med människorna framför scenen.

Tempot växlar

Första halvan går hårt framåt med låtar som ”Wow”, ”Ain’t My Fault”, ”Pretty Ugly” och ”Stateside”, innan showen ändrar karaktär.

Med ”Never Forget You”, ”Ruin My Life” och framför allt ”Uncover” får konserten ett lugnare parti. Det behövs efter all dans och alla visuella intryck.

Och när rösten får lite mer plats påminns man:

Jäklar vad Zara Larsson kan sjunga.

Det personliga får plats

Mellan låtarna kommer också en mer personlig sida fram.

Zara berättar hur glad hon är över att spela på Way Out West och att det är hennes enda spelning i Sverige i år. Samtidigt erkänner hon att det känns nervöst att vara tillbaka.

Hon blickar också tillbaka på sin karriär, påminner om att hon släppte sin första låt redan som 15-åring och berättar att mycket har hänt under de senaste månaderna.

Här behövs varken sketcher eller koreografi. Det räcker med Zara och publiken.

Vid ett annat tillfälle skickar hon med ett enkelt budskap: ingen ska få döma dig för den du är. Inga revolutionerande ord kanske, men inför en festivalpublik med många unga fans känns de ändå helt rätt.

Alla på scenen får synas

En detalj jag verkligen uppskattar är hur Zara lyfter människorna omkring sig.

Dansarna får utrymme, bandet får egna partier och när personerna på scenen presenteras visas deras namn på skärmarna.

Det är en liten detalj, men en bra sådan. Zara står längst fram, men ser till att dela publikens uppskattning med människorna som bygger showen tillsammans med henne.

Hitsen gör jobbet

Mot slutet kommer ”Blue Moon”, ”Lush Life” och ”Symphony” på rad.

Här behövs knappast några instruktioner om att sjunga högre längre.

Publiken kan låtarna.

Och det hörs.

Sedan återkommer ”Midnight Sun” och får avsluta konserten, samma låt som inledde allt. Ett enkelt men snyggt sätt att knyta ihop showen.

En show som känns levande

Det jag framför allt tar med mig är hur Zara lyckas kombinera en stor och genomarbetad popproduktion med något betydligt mer personligt.

Hon skämtar, kräver mer allsång, delar med sig av sina tankar och ser till att både dansare och musiker får sina ögonblick.

För min del är det därför inte bilkrocken, skärmarna eller ens de största dansnumren som fastnar mest.

Det är kontakten med publiken.

En uppmaning att sjunga lite högre. Ett personligt mellansnack. En tjej i rosa cowboyhatt som plötsligt befinner sig på scenen.

Och en Zara Larsson som visar att en stor popshow inte behöver kännas opersonlig.