Michael Warren startar nytt kapitel: Intim releasefest med stark Seattle-känsla

Michael Warren är kanske fortfarande ett relativt okänt namn för många, men bakom det nya gitarrdrivna uttrycket finns redan en lång musikalisk historia. Han har arbetat som kompositör för film och tv och rört sig inom den europeiska klubbscenen som producent och DJ. Med Once American har han tagit en helt annan riktning och vänt blicken mot en period av sitt liv i Seattle och nordvästra USA.

Här står gitarren och berättelserna i centrum. Platser, människor och minnen från Seattleområdet har letat sig rakt in i musiken – vilket också förklarar låttitlar som Mad Men of Ballard, Fremont Bridge, SODO, 3rd Ave Pigeon Man och 520 Bridge / Mount Rainier. Det är musik med rötterna i folk, blues och alternativ rock, men med ett mörker som emellanåt drar tankarna mot Seattle och grungens råare uttryck.

Och just den här musiken har fastnat ordentligt hos mig.

Hade Spotify varit ett kassettband hade mitt exemplar förmodligen varit helt utslitet vid det här laget. Michael Warren har gått på repeat den senaste månaden, och Once American har blivit ett av de där sällsynta albumen där jag inte riktigt känner något behov av att hoppa över en enda låt.

Visst har jag mina favoriter. 3rd Ave Pigeon Man ligger väldigt högt upp tillsammans med Mad Men of Ballard och SODO. Men samtidigt är resten förbaskat bra. Det är sällan man stöter på ett album där känslan efter sista spåret är att samtliga låtar faktiskt håller hela vägen.

Så när möjligheten dyker upp att se Michael Warren live i Sverige är det svårt att inte känna sig lite extra exalterad.

Att det dessutom sker under väldigt speciella omständigheter gör knappast saken sämre.

Inför releasefesten på Gamestreet 1 är det väldigt få som ens vet att spelningen ska äga rum, och jag är en av dem. Det skapar en märklig förväntan inför konserten. På något sätt känns det nästan mer spänt än inför en gigantisk spelning på Avicii Arena. Där väntar tiotusentals människor på samma ögonblick. Här är vi bara ett fåtal som vet vad som snart ska hända.

På scen är det avskalat till max. Bara Michael Warren och LAVEN, och tillsammans visar de snabbt att det inte krävs någon stor produktion för att materialet ska fungera live.

Under kvällen får vi bland annat höra Mad Men of Ballard, Fremont Bridge, SODO och 520 Bridge / Mount Rainier. Låtar som den senaste månaden blivit ordentligt inpräntade i huvudet lämnar plötsligt hörlurarna och får ett helt annat liv framför mig.

Framför allt Mad Men of Ballard och SODO är fantastiska den här kvällen. Det finns en råhet i framförandet som passar musiken perfekt, samtidigt som det avskalade formatet ger både melodierna och berättelserna gott om utrymme.

Sedan har vi 3rd Ave Pigeon Man.

Här måste jag faktiskt reservera mig. Under kvällen försöker jag bocka av låtarna allt eftersom de spelas, men just 3rd Ave Pigeon Man har jag av någon anledning inte bockat av. Om det beror på att den inte spelades eller på att jag helt enkelt var för inne i konserten för att komma ihåg listan vågar jag inte svära på.

Och lite typiskt är det förstås, eftersom det är en av mina absoluta favoriter från albumet.

Tekniskt är kvällen inte helt utan skavanker. Några detaljer sitter inte hundraprocentigt, men samtidigt är det svårt att kräva fulländning av en liveshow som fortfarande befinner sig i början av sin resa. Snarare finns det något charmigt i att få uppleva den just nu, innan alla kanter har slipats bort och varje sekund sitter på rutin.

För det råder knappast någon tvekan om att låtmaterialet finns där.

Det är också här styrkan hos Once American blir så tydlig. När flera av låtarna plockas ut från albumet och ställs på egna ben i ett betydligt mer avskalat liveformat håller de fortfarande. Det är inte ett album som lever på två eller tre självklara singlar med transportsträckor däremellan. Tvärtom känns det som att nästan vilken låt som helst skulle kunna plockas fram under kvällen utan att nivån sjunker nämnvärt.

Det är ovanligt.

Samtidigt är det svårt att inte fundera på hur det här skulle kunna utvecklas med fler musiker på scen och en större produktion runt omkring. För när låtarna redan fungerar så här bra i sin enklaste form finns det gott om möjligheter att låta dem växa ytterligare live.

Just därför känns den här kvällen lite som en tjuvkik på vad som kan vänta längre fram. Vi får uppleva Michael Warren och LAVEN i ett format där låtarna står helt i centrum, samtidigt som känslan är tydlig: det här är bara början.

Om min magkänsla är det minsta korrekt kommer det inte dröja särskilt länge innan Michael Warren och LAVEN tar klivet upp på betydligt större scener. Det finns fortfarande utrymme att växa – och det är nästan det mest spännande av allt.

Så passa på medan du fortfarande kan uppleva dem under sådana här intima former.

Och missa för bövelen inte detta.

Releasefesten på Gamestreet 1 markerar alltså släppet av Michael Warrens nya album Once American. Och efter att ha fått höra flera av låtarna live återstår egentligen bara en uppmaning: leta upp albumet på valfri streamingtjänst, skruva upp volymen och lyssna från början till slut.

För en gångs skull menar jag verkligen hela albumet.

Ni lär knappast bli besvikna.