Erik Grönwall tände Gröna Lund: En rockkväll präglad av passion och pyroteknik

Erik Grönwall uttryckte sin glädje över att vara tillbaka på Gröna Lund för konsert – och det brakade loss så fort han stegade ut på scenen. Han inledde med full gas från start med "Born to Break" och "Headless Cross", och under båda låtarna strömmade värmen mot oss i scendiket från pyrotekniken på scenen.

"Bad Bones" blev tredje och sista låten i diket innan vi fick fortsätta fotografera från parken. Han radade upp rocklåt efter rocklåt, däribland "18 and Life" och "Black Velvet", vilket resulterade i riktigt bra drag i publiken. Jag tror inte att det fanns en enda arm som inte var i luften.

Erik berättade om sin sjukdomstid i leukemi och hur han bestämde sig för att: "Om jag klarar mig ur den här skiten så ska jag sjunga resten av mitt liv". Därefter sjöng han "Written in the Scars", en lugnare låt som han spelade live för första gången kvällen till ära.

Så var det dags för pyro igen när han framförde "Hell & Back", som avlöstes av "Save Me". Under "Twisted Lullaby" peppade Erik publiken till att ge ännu mer energi tillbaka till scenen genom att ropa: "Skrik nu lite för i helvete!" – och publiken gav tillbaka med besked.Det märktes tydligt att Erik och bandet hade kul på scenen, något han själv också gav uttryck för när han sade: "Vad roligt det här är. "Fan vad kul jag har".

Erik presenterade bandmedlemmarna under kvällen och nämnde särskilt hur Jona Tee på keyboard varit ett fint stöd för honom under hans tuffare perioder. De båda var med i gruppen H.E.A.T – som publiken tydligt visade att de väl kände till – och de två har nu även blivit YouTubers tillsammans.

Han ropade till publiken: "Släpp ut det ni har!" och släppte sedan loss på nytt i "Living on the Run", som avslutades i en tät dimma av rök på scenen.

Efter "Highway Star" gick han återigen ner i scendiket, en av flera gånger under kvällen, för att komma närmare publiken och sade: " Nu jävlar ska jag känna på er". Han bjöd sina fans på både autografer och selfies, till publikens stora glädje.

Inför nästa låt berättade Erik att det var den första låten han visste skulle vara med på plattan. Han pratade om hur viktigt det är att sätta hälsan först och att det är just det som "Who's the Winner" handlar om. Efter ännu ett regn av pyro avslutade han låten med " Who is the winner now" med armen högt upplyft i nattluften. "How High" avlöstes sedan av "Lost for Life", till vilken han plockade fram gitarren. Även den avslutades med pyro och rök i mängder.

Eriks version av "House of the Rising Sun" började lugnt. Musikerna tog ett steg tillbaka och det blev väldigt stämningsfullt. Sedan tog musiken fart, bandet klev fram igen och helt plötsligt var tempot betydligt rockigare. Efter ny pyro lugnade han återigen ner tempot och låten avslutades på samma stillsamma sätt som den började. Det gav rysningar.

Innan Erik började sjunga "Higher" erkände han att när konserten på Cirkus bokades var plattan ännu inte färdig. Låten avslutades i ett fyrverkeri av konfetti och hela konserten avrundades med "Praying for a Miracle (I Will Always Love You)". Den sista pyroelden både lyste upp scenen och höjde temperaturen ytterligare på en scen som förmodligen redan var glödhet.

Publiken, som främst bestod av människor från övre medelåldern och uppåt, visste varför de var där. De ville se sin idol, som många har följt sedan åtminstone H.E.A.T-tiden. Stämningen var hög både i publiken och på scenen.

Erik har en fantastisk röst! Den är både kraftfullt rockig och känslosamt mjuk när det krävs. Han klarar såväl låga som höga toner utan problem så hans röstregister är imponerande. Det är nästan svårt att förstå hur rösten håller genom en hel konsert. Erik är en otroligt skicklig sångare och jag tycker att han borde vara med i fler musikaler – en genre han redan har erfarenhet av.

Det är svårt att rangordna låtarna och framförandena eftersom de håller en så jämn och hög kvalitet, så jag låter helt enkelt bli. Erik och bandet verkar vara mycket sammansvetsade och det kändes verkligen som att de trivdes och hade roligt tillsammans på scenen.

Sammanfattningsvis var det en kanonkonsert. Jag hade mer än gärna stannat kvar om de fortsatt längre än de cirka 90 minuter som konserten pågick. Tempot och energin var på topp under hela konserten och de många sceneffekterna gjorde knappast upplevelsen sämre.

När jag lämnade Gröna Lund var jag fylld av positiv energi och tänkte: "Fan vad den där Erik Grönwall är bra!

Jag brukar hålla igen lite med att dela ut betyg fem för att betyget inte ska urholkas… men kvällens konsert med Erik Grönwall får helt klart en femma på betygskalan 1-5. 

Tack Erik för en grymt bra konsert!