Ana Tijoux och DJ Dacel tänder Parkteaterns Galärparken

Parkteatern är en av sommarens stora rikedomar som vi har i Stockholm och kvällen till ära hade Galärparken en av Latinamerikas om inte världens främsta hiphop-artister inbjuden i ett samarbete mellan Selam och Parkteatern. In på scen klev franskfödda chilenska sångaren Ana Tijoux med DJ Dacel. Man märker att de två har känt varandra sen 1997 och spelat ihop sen dess. De är synkade och musiken tar snabbt tag i oss.

Efter några låtar känner Ana att det är alldeles för städat så hon bjuder in publiken för att dansa framför scenen. Sagt och gjort, det dröjer inte länge tills avståndet som fanns mellan första raden av sittplatser och scenen fylls med dansande människor och väl där stannar de under resten av konserten som ett gungande hav som rytmiskt följer Ana Tijoux röst och DJ Dacels musik.

Ana utstrålar charm och har publiken i sitt grepp. Hon ursäktar sig för sin engelska, blandar den med spanska, hittar på ord och skämtar om det. Under kvällens gång använder hon det svenska ordet tack. Och hon använder det ordet som om det vore ett samplat ord och ger det en rytm, så samtidigt som hon tackar publiken leker hon med ordet. Tack, tack-tack-tack, tack. Tack-tack.

I ”Bailando sola aquí” från albumet Vida (2024) sjunger hon om att hon tröttnat på sorgen efter en förlorad kärlek, om smärtan och jakten efter romantik, att hon bestämde sig för att istället vara lycklig och bara dansa. Hon hyllar vänskapen och familjen i ”Millonaria”. Hennes musik handlar om kamp, motstånd och kärlek. Hon är personlig och öppen i låtar som ”1977”, ”Shock” och ”Mi verdad”. Jag var egentligen inte där för att fota konserten eller skriva om den, men kunde inte låta bli för det var så pass bra att ju fler som känner till henne desto bättre.

Efter en sån här kväll kan vi skatta oss lyckliga. Vi är verkligen miljonärer allihopa vare sig vi dansar, träffar vänner, njuter av en picknick eller bara blir ett med musiken och Ana Tijoux.